Inte fan är man än garv* i alla fall!
Åkte hem i helgen, lr hem och hem åkte till Vilhelmina. Lite skum det där, känns som man åker hem både när man åker till Vihelmina och när man åker därifrån. Tror det är nåt som alla som valt att lämna hemorten och sökt sig ut i världen känner. Inte för att jag tagit mig särskillt långt. Nästan som man skäms lite grann ibland för att man inte tagit sig längre än till Umeå än. Det har ju trots allt gått 4 år sedan man tog studenten. Men nu ska man åtmistonde mata "jag måste fan i mig göra nåt av mitt liv och leva monstret" som jag har inom mig iom med denna USA resa. Troligen kommer jag känna mig ännu mera distanserad till inlandet efter den här resan. Tycker jag glider längre å längre ifrån allt vad vilhelmina och Malgovik är för varje gång jag kommer dit. Att dyka upp i jeans och skinjacka och hyffsat snygga och moderna kläder och mötas av lillebror nyss hemkommen från 50 år fest iklädd jaktbyxor och flanellskjorta ståendes på en fyrhjuling med en släpvagn får mig att lite lätt känna mig som en utböling.
Det vara bara att fort som fan fara in och slita på mig Dackmos plåt och bygg uniformen och fara ut och hjälpa bröderna städa carporten som Andre (min äldsta lillebror) helt sonika börjat slentrianstäda. När jag frågade ifall pappa hade bett honom att göra det så svarade han helt som det var helt självklart att "faen ifall ja ska vara häär uppe hela sommarn så klarar jag inte av se på allt de här rate (skräpet), he blir en sak mindre att gå och irretera se över". Lillebror som med sina egna ord outstatat att han nu har så mycket vuxenpoäng att jag aldrig någonsin kommer att komma ikapp honom. Jag säger absolut inte emot. Själv är jag livrädd för att bli vuxen på riktigt och måste ge upp mina rockstardrömmar, skaffa mig en riktig utbildning, sambo, hund och hus. Lillebror har i stort sätt allt det där. Han har hus på vilhelmina som han hyr men endå, har förlovat sig med sin sambo, har katt och delad vårdnad på en border collie samt ett numera en liten sommarstuga vid sjön vid vårat barndomshem i Malgovik.
För att ännu mera visa på skillnaden på mig och min kära bror så kan vi se på vad vi gjorde för några lördagar sedan. Jag vaknade upp i en okänd lägenhet mitt på dan efter att slutligen somnat någon gång närmare halv 10 på morgonen varpå jag bakfull (troligen fortfarande rätt packad) traskar iväg med 2 bananer och en flaska minneralvatten från ICA och barfota i ena skon då jag lyckats tappa ena sockan under natten. Sedan lyckades jag hitta en buss som tog mig till min kollektivlägenhet där jag däckade på sängen fram till kvällen någon gång.
Samma dag så for min kära bror upp tidigt till Malgovik för att lägga in sitt nyköpta golv i sommarstugan varpå han flyttade ner ett dass och började renovera detta. Sedan for han efter middan ut för att skjuta en bäver och inte för köttet skulle utan för att det citat: "he finns ju fan inge bättre sittunderlag än bäverskin, pälsen är ju jävulskt kompakt. X (någon tillsynes imponerade siffra jag totalt glömt) antal hår per kvadrat cm". Anledning att han ringde var ju dessutom för att berätta att han och Tina hade förlovat sig.
Så det enda som vi hade gemensamt den lördan var att vi både hade jagat varit på bäverjakt om än väldigt olika sådana...
Men nu ska inte tro att min bror är nån korkad bondlurk. Det är långt ifrån. Han är grymt allmänbildad och ska börja plugga här i Umeå till våren till polis. Han har helt enkelt bara gått och blivit garv, nåt jag troligen aldrig någonsin kommer att bli.
Garv ja. är nog långt från alla som vet vad det ordet betyder fick jag inse idag på jobbet när jag kastade ur mig och mötes av idel frågeteckenansikten. Inte ens arbetskamraten från storuman förstod vad jag menade, den enda som förstod vad jag sa är även han från Malgovik. Killen mitt emot mig som är från dalarna trodde jag pratade om att han var glad (garv som i garva, skratta) så kanske är det bästa att försöka sig på att definera detta begrepp längst ner i detta inlägg.
Jadu även detta blev ett inlägg som totalt saknar koppling till USA men kanske kan det komma undan som en slags reseskildring av inlandet.
Hare gott kära läsare och medresenärer.
/Drama out!
Det vara bara att fort som fan fara in och slita på mig Dackmos plåt och bygg uniformen och fara ut och hjälpa bröderna städa carporten som Andre (min äldsta lillebror) helt sonika börjat slentrianstäda. När jag frågade ifall pappa hade bett honom att göra det så svarade han helt som det var helt självklart att "faen ifall ja ska vara häär uppe hela sommarn så klarar jag inte av se på allt de här rate (skräpet), he blir en sak mindre att gå och irretera se över". Lillebror som med sina egna ord outstatat att han nu har så mycket vuxenpoäng att jag aldrig någonsin kommer att komma ikapp honom. Jag säger absolut inte emot. Själv är jag livrädd för att bli vuxen på riktigt och måste ge upp mina rockstardrömmar, skaffa mig en riktig utbildning, sambo, hund och hus. Lillebror har i stort sätt allt det där. Han har hus på vilhelmina som han hyr men endå, har förlovat sig med sin sambo, har katt och delad vårdnad på en border collie samt ett numera en liten sommarstuga vid sjön vid vårat barndomshem i Malgovik.
För att ännu mera visa på skillnaden på mig och min kära bror så kan vi se på vad vi gjorde för några lördagar sedan. Jag vaknade upp i en okänd lägenhet mitt på dan efter att slutligen somnat någon gång närmare halv 10 på morgonen varpå jag bakfull (troligen fortfarande rätt packad) traskar iväg med 2 bananer och en flaska minneralvatten från ICA och barfota i ena skon då jag lyckats tappa ena sockan under natten. Sedan lyckades jag hitta en buss som tog mig till min kollektivlägenhet där jag däckade på sängen fram till kvällen någon gång.
Samma dag så for min kära bror upp tidigt till Malgovik för att lägga in sitt nyköpta golv i sommarstugan varpå han flyttade ner ett dass och började renovera detta. Sedan for han efter middan ut för att skjuta en bäver och inte för köttet skulle utan för att det citat: "he finns ju fan inge bättre sittunderlag än bäverskin, pälsen är ju jävulskt kompakt. X (någon tillsynes imponerade siffra jag totalt glömt) antal hår per kvadrat cm". Anledning att han ringde var ju dessutom för att berätta att han och Tina hade förlovat sig.
Så det enda som vi hade gemensamt den lördan var att vi både hade jagat varit på bäverjakt om än väldigt olika sådana...
Men nu ska inte tro att min bror är nån korkad bondlurk. Det är långt ifrån. Han är grymt allmänbildad och ska börja plugga här i Umeå till våren till polis. Han har helt enkelt bara gått och blivit garv, nåt jag troligen aldrig någonsin kommer att bli.
Garv ja. är nog långt från alla som vet vad det ordet betyder fick jag inse idag på jobbet när jag kastade ur mig och mötes av idel frågeteckenansikten. Inte ens arbetskamraten från storuman förstod vad jag menade, den enda som förstod vad jag sa är även han från Malgovik. Killen mitt emot mig som är från dalarna trodde jag pratade om att han var glad (garv som i garva, skratta) så kanske är det bästa att försöka sig på att definera detta begrepp längst ner i detta inlägg.
Jadu även detta blev ett inlägg som totalt saknar koppling till USA men kanske kan det komma undan som en slags reseskildring av inlandet.
Hare gott kära läsare och medresenärer.
/Drama out!
Sven-Erik? Min bror Andre?
* Garv, stavas och uttalas som plattläningarna ord för skratt men är så längt från detta ord man kan komma. En person som är garv anses oftast av resten den sociala svären av norrländska män som någon som uppnåt ett jämlikt vuxet stadium. Att vara garv är lika med att vara vuxen i en norrländska mans ögon. En garv karl reder sig själv, sitter inte i beroendeställning till andra och är inte rädd för att säga rakt ut vad han tycker och tänker utan att bry sig om att linda vad han vill säga i fina ord och akademiskt dravel. En garv karl ska dessutom inneha en vis pondus och kunna visa att han kan backa upp sina ord med handling. Kända stereotyper för en garv karl är till ex Sven-Erik från tvserien Pistvakt (spelad av Lennart Jähkel), Gunnvald Larsson i Beckfilmerna och delar av rollistan i filmen Jägarna.
* Garv, stavas och uttalas som plattläningarna ord för skratt men är så längt från detta ord man kan komma. En person som är garv anses oftast av resten den sociala svären av norrländska män som någon som uppnåt ett jämlikt vuxet stadium. Att vara garv är lika med att vara vuxen i en norrländska mans ögon. En garv karl reder sig själv, sitter inte i beroendeställning till andra och är inte rädd för att säga rakt ut vad han tycker och tänker utan att bry sig om att linda vad han vill säga i fina ord och akademiskt dravel. En garv karl ska dessutom inneha en vis pondus och kunna visa att han kan backa upp sina ord med handling. Kända stereotyper för en garv karl är till ex Sven-Erik från tvserien Pistvakt (spelad av Lennart Jähkel), Gunnvald Larsson i Beckfilmerna och delar av rollistan i filmen Jägarna.
Kommentarer
Postat av: marlene
jadu pierre, tänk vad mycket som hänt sen studenten. Jag känner mig som nästan exakt samma vilsna själ nu som när jag vaknade dagen efter studenten. Men jag antar att livet är det som susar förbi medans man själv sitter och väntar på att det ska börja.
Trackback
