Att befinna sig limbo

Nu har det gått 2 dagar sedan man återvände till gamla svedala som min moster uttryckte det när vi möte upp med henne på arlanda. Det känns faktiskt riktigt konstigt måste jag säga. Jag första 2 dagarna kände jag inte ens som att jag var hemma över huvudtaget men den känslan har börjat övergå till nåt slags stadium att jag nog faktiskt är hemma på någotvis men att allt känns annorlunda. Visst är det lite annorlunda att lillebror flyttat in i min gamla lägenhet och att Oskar har flyttat in i min, emil och robins lägenhet men jag tror att det mesta av känslan kommer från att jag nog förändras lite själv av den här resan.

Jag trodde inte att en resa till just USA skulle ha den effekten, kändes ju på förhand som att kulturen inte skulle vara så annorlunda mot ett sverige som dryper av förkärlek till allt amerikansk från musik och kläder till språk och högtider. Men så här i efterhand så är det verkligen annorlunda och jag tror att utan att tänka på det så påverkades man nog rätt mycket själv och säker tagit till sig en massa gester och mycket av den amerikanska livstilen.

Kanske blir detta det sista man skriver i denna blogg och det har varit otroligt kul att så många har läst och följt våran resa "over there". Har väl även fått lite blodad tand för det här med bloggande och jag kommer nog att försöka fortsätta skriva i min nya egna blogg.

Så kanske för en sista gång (i alla fall på denna blogg)....

//Drama out

ps. Kommer nog att dyka upp en del bilder och även en längre USA film här så småning så sluta inte att kika in ibland. ds.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0